Är hemma i Sverige igen efter bästa halvåret någonsin. Men också ett halvår jag vill förtränga. Just nu i alla fall. 
Allt jag ville var att få åka snowboard och ha kul en hel säsong. Så blev det inte riktigt.
Det som blev var raila på hämtad snö från en ishall en gång, sen skadade jag mig i november. En vecka efter jullovet, i januari, valde jag att sluta på skolan. Jag hade fått beskedet om att snowboardåkning denna säsongen inte var en stor chans. Och vara där utan att stå på brett, och höra hur alla de andra gladde sig till att åka till Colorado, ja, det var dit vi skulle på långturen, kändes för jobbigt. 
Så just nu bor jag hemma hos mamma i Varberg igen, och har INTE the time of me life, som jag skulle haft. Ska söka lite jobb, men eftersom jag fortsatt har litt problem med mitt knä och går på kryckor vid längre sträckor, så som att lämna huset, är det inte allt som funkar. Och det gör det hela inte enklare att jag inte har någon som helst utbildning till något.. 
Ibland tänker jag på att försöka skaffa jobb och att ha så kul som möjlligt här hemma, men ibland saknar jag det så mycket att gråt kan förekomma.