Jag är besviken. På allt.

Är hemma i Sverige igen efter bästa halvåret någonsin. Men också ett halvår jag vill förtränga. Just nu i alla fall. 
Allt jag ville var att få åka snowboard och ha kul en hel säsong. Så blev det inte riktigt.
Det som blev var raila på hämtad snö från en ishall en gång, sen skadade jag mig i november. En vecka efter jullovet, i januari, valde jag att sluta på skolan. Jag hade fått beskedet om att snowboardåkning denna säsongen inte var en stor chans. Och vara där utan att stå på brett, och höra hur alla de andra gladde sig till att åka till Colorado, ja, det var dit vi skulle på långturen, kändes för jobbigt. 
Så just nu bor jag hemma hos mamma i Varberg igen, och har INTE the time of me life, som jag skulle haft. Ska söka lite jobb, men eftersom jag fortsatt har litt problem med mitt knä och går på kryckor vid längre sträckor, så som att lämna huset, är det inte allt som funkar. Och det gör det hela inte enklare att jag inte har någon som helst utbildning till något.. 
Ibland tänker jag på att försöka skaffa jobb och att ha så kul som möjlligt här hemma, men ibland saknar jag det så mycket att gråt kan förekomma. 

Nu har i stort sett sommaren gått.

Jag jobbade sista dagen igår på ålderdomshemmet i Varberg. Fint jobb.
Idag röjdes det i lägenheten i Halmstad. Alla möbler som inte var mina hämtades. Och det var typ allt utom skrivbordet, tven och en pinnstol.
Det blir även sista Öl-på-stålgatan ikväll, med två mycket fina.
Påbörjat en del packning till Hedmarktoppen, som jag åker till nästa helg. (!)
Jag har förresten skapat en blogg som jag kan ha för att skriva om vad som händer där uppe. www.fridapatoppen.blogg.se

Haft en mycket fin sommar får jag väl säga. Kanske inte umgåtts med dem två mycket fina, som nämnts tidigare, så mycket som jag hade velat. För jag kommer sakna dem.
Men ändå, fin. Och skönt att den är över.
För då blir det snart vinter.

Oj, två veckor sen jag skrev sist. Jävlar vad tiden går snabbt!
Jobba. Är det jag gör om dagarna. Ålderdomshem/växelvård i Varberg är det jag sysslar med. Nice ändå.
Och när jag inte gör det, så gör jag något annat.
Så nu ska jag bara packa lite snabbt, sen ta Golfen ner till Halmstad är planen.

Herrejävlar vad världen inte är stor.

Om 66 dagar kommer jag dö av nervositet.
Om 66 dagar kommer jag vara sjukt glad.
Om 66 dagar kommer jag träffa väldigt mycket nytt folk på en gång.
Om 66 dagar kommer jag bo i ett annat land.
Om 66 dagar kommer min värld bli större.
Om 66 dagar börjar jag på Hedmarktoppen Folkhöyskole i Norge. 
PEPP! 

Det är fan så typiskt mig. Så sjukt typiskt. Typ så att man skrattar åt det. Så typiskt.
Men det är inte helt mitt fel, eller vad man kalla det, denna gången. Jag hade aldrig om inte han hade först.
Men så jävla dumt. Så jävla pinsamt. Så jävla jobbigt.

Åka till Norge nu kanske? Jatack.

Shit. Imorgon är det studenten för alla oss i Halmstad. Shit. Jag har så jäkla blandade känslor. Shit. Jag vill ASGÄRNA sluta skolan, för jag har varit skoltrött sedan jättelång tid tillbaka. Men jag kommer sakna sture och alla fina vänner! Shit.
Men jag vill nog ändå.
Shit. Imorgon.
Imorgon är min skolgång över. Shit. I alla fall för den här gången.
SHIT! FAN VA NICE!

Jag har alltid litat på och gillat normännen. Så jag gör även det imorgon.. För fan om det regnar. Fast. Studenten tar vi ju ändå..
yr.no

Börja bäst
Sluta sämst

"Det är ju typ bara tre veckor kvar till sommarlovet! Ettan har gått så fruktansvärt fort. Men jag får en känsla liksom, va fasen ska lärarna sätta betyg på?! Det känns som om vi inte har gjort någonting. Men det är väl bra, antar jag. "

Detta skrev jag 25/5-09, och jag känner fan lika dant nu typ..
Allt är liksom klart nu. Betygen sätts nu i dagarna, och det är bal på söndag. Sjukt. Dessa tre åren har gått fruktansvärt fort, men ändå så långsamt typ. Det har hänt en massa, träffat nya människor och haft kul och mindre kul. Och nu är dem snart slut. Vad händer sen? Jag vet i och för sig vad jag ska göra, fram till maj nästa år. Men med allt annat. Hur blir det med dem man har umgåts med nu varje dag, typ, i tre? Och dem man inte har umgåts med, men ändå träffat varje dag...? Lite småjobbigt kan jag tycka, men jag se fram emot framtiden nått så sjukt mycket!
Det blir jobba mycket i sommar. På ett äldreboende, typ, i Varberg. Blir rätt så mycket jobb, men jag behöver alla pengar jag kan få in. För sen, i slutet av augusti. Då smäller det! HEDMARKTOPPEN!! Än så länge är det det bästa som har hänt mig, och jag hoppas innerligt att jag passar in där och att det blir kul.
Och nått sjuk coolt om Hedmarktoppen; Man gör en långtur varje år, och eftersom jag ska gå på snowboardlinjen så ska vi åka och åka snowboard i typ tre veckor någonstans i världen. Och på Facebook har de som jobbat på toppen skrivit att alla linjerna ska samlas någonstans i en vecka i slutet av långturen, och nästa år har dem sagt att det kanske, kanske, bli Hawaii. Fatta coolt det hade varit! HAWAII!!!! sjukt. men vi får se.. 

24/3-10 skrev jag:
"Och jag vill verkligen åka mer snowboard i år. Bor på helt fel ställe. Västkusten är inge bra för en snöglad tjej. Efter skolan ska jag sticka uppåt i landet alltså, kanske Norge? Till Trysil! Lovely hade det ju varit! :D hehe Men det är ju 1 ½ år kvar.. Men den som lever får se."

Det är så sjukt att jag nu vet vad som kommer att ske. Att jag tar studenten och får ut i världen, typ. Mår nästan illa av tanken på att göra nått annat än skolan, men också så jäkla förväntansfull och taggad!

Jag har alltså läst igenom lite från bloggen ikväll. Och jag har aldrig fattat att livet verkligen går snabbt. Trodde inte riktigt på det först, som alla äldre säger. Men nu är det fan sant.
Kom förresten hem från Stockholm ikväll. Har varit där en natt med klassen, och några tvåor. Några hade jobbat med en skoltidning som var nominerad till lillajournalistpriset och vi följde med som en liten klassresa.. Det var i alla fall trevligt! Men lite jobbigt att åka buss så länge, och dem vann tyvärr inte.. 
Usch, jag kan skriva typ hur mycket som helst ikväll känns det som, men jag måste fan sluta och jag borde fan sova. Så kul för dig, om du har läst hela detta kapitlet.

Man kan ju hoppas på det i alla fall.
Håller tummarna/tummen för detta.

Klart.se

Maj har hittills varit årets bästa månad, måste jag nog säga, och än är den inte över.

Jag har hunnit fylla år och tillbringade födelsedagshelgen med två mycket fina vänner på underbara, fantastiska Popadelica! Helt sjukt bra var det! Finner inga ord typ. haha
Börjat lyssna på sjukt bra musik, om jag får säga det själv..
Festat och ballat ur som aldrig förr.
Hängt på gräset.
Skrattat.
Chillat.
Fikat.
Öl.

Kvar ha vi,
Utställning.
Stockholm.
Fest.
Bal.

Damn! Oversleeping again
Damn! I can't believe I did it once again

I can make it in time
if I jump out of bed
if I skip to wear clothes
and get running instead
if I get on my feet
if I skip to hit snooze
if I don't care to eat
and get running instead
I can make it in time

Been oversleeping on Monday
I don't care let's pretend that it's Sunday 

Har nu, lagom till sommaren, skaffat långt hår och ny mössa.

Bauta huvud.


Bra musik. French Films .

Vill inte vara där jag är. Varken på stället eller i livet.
Allting känns faktiskt rätt så meningslöst just nu. Går i skolan, men pluggar typ inget. Får fotouppgifter som jag inte kunde bry mig mindre om och intresset för fotografi finns inte längre kvar.
Jag som en gång var rätt så flitig i skolan har gått och blivit helt tvärt om. Känns ju lite typiskt nu när det är sista terminen då man borde skärpa sig egentligen.
Jag vill bara åka snowboard och ha kul. Inte ha några måsten, utan bara göra det jag känner för. För stunden.  
Och jag vill inte gå i skolan längre bara. Så är det med det.
 
Behöver med milda uttryck en spark i arslet.